Elin Winterstam - ADHD, själv då?

Lugna säh! Kom hem vid fyra idag efter att ha slipta och tapetserat hela dagen. Örjan var fett snäll och bjöd mig på thaimat! När jag kom hem fick jag rensa datorn från virus eftersom det inte gick att använda den nästan!

Nu har jag nyss ätit och ska cykla iväg bort till Bea eftersom vi först ska ut och gå och sedan ska jag hjälpa henne att färga håret! PÖSS

[Grattis till Suss som fyller år dag!♥]

Wiho, snygg tid. Det gick bra på bup iaf. Ska börja med Sertralinet igen, fast bara 50mg denna gång, så vi får se om jag mår bättre. Åkte iaf vidare med Kicki och färgade håret, la i en guldtoning, så nu är mitt hår inte rosa/rött längre, det är mer en färg det inte går att sätta nått namn på, typ rödbrunt fast ändå inte, lol. Bild kommer så småning om.

När jag var klar, runt klockan 18:00, skjutsade Kicki hem mig. Jag försökte få tag i Bea eftersom jag trodde vi skulle hinna gå ut och gå innan Idol började. Klockan 19:20 fick jag tag i henne. Hon hade somat i soffan, vi sket i att gå ut och gå. Jag tog cykeln till henne och vi gick på Ica och köpte nötter osv. Sedan bänkade vi oss i soffan och där har jag suttit tills nu.

Nu ska jag fixa med lite saker, sedan ska jag sova för att sedan åka och jobba och tapetsera lite imorgon. Skojsigt! Godnatt!

Bea och jag rockar fett! ♥puss

Hoho! Kom hem från praktiken för en halvtimme sen, har spacklat igen tapetskarvar hela dagen nere på Varvet. Imorn ska vi slipa och tapetsera. Nice.

Ligger i sängen och väntar på mamma nu så vi kan åka in på bup och mixtra med mina mediciner. Vet inte riktigt vad som ska göras, eller vad som kommer att hända, men det blir nog bra. Ska träffa pappa där inne med. Efteråt ska jag eventuellt färga håret hos Kicki med, eftersom att all färg bara runnit bort från mitt huvud. Beror nog på att jag var så jävla blond innan. Drar nog till Bea efter det. Hejdåååå.

Jag och Bea var ute och gick idag, igen. Det var riktigt skönt. Jag har inte mycket mer att säga om det mer än att efteråt gick vi till Jenny och fikade lite eftersom hon fyllde 18 igår! GRATTIS. Vi träffade även Moa där och vi tittade på Halv åtta hos mig och lite av Ullared tills Jenny skulle åka iväg och Hämta Josef. Skoj!

Bea och jag vandrade sendan bort till Bea för att invänta Filip och Fredriks nya program, Lite sällskap. Vi garvade så vill höll på att dö, speciellt åt Nina, som verkade totalt hjärndöd. Längtar redan till nästa vecka! Imorn är det Idol också, så vi lär sitta bänkade i Beas soffa redan vid halv åtta för att ägna all vår uppmärksamhet åt tv 4 i en och en halv timme.

Vi har även gjort en märklig upptäckt. Både jag och Bea lider av "sömnparalysering", så nu är vi båda rädd för att sova. Ni kan ju googla om ni vill veta mer om det. Men vi båda har upplevt det ett flertal gånger nu under sommarlovet och det är fruktansvät. Inte skoj att vakna och inte kunna röra sig eller prata. Jag hade dessutom engång en hallucination av en gigantisk mal på mitt rum. Den fladdrade vid mitt fönster, allt var som vanligt i mitt rum, jag hörde mamma i köket och jag var medveten om omgivningen. Det enda som avvek från verkligheten var malen. Jag försökte skrika på mamma, jag försökte röra mig men det gick inte. Tillslut när jag kämpat några minuter släppte allt och jag skrek på mamma och frågade henne om det var en jätte mal på mitt rum. Hon sa att det inte alls var en mal på mitt rum och jag satt kvar i sängen ett tag och hade panik. Jag har aldrig varit så rädd i mitt liv.

Imorn ska jag iaf ner på Vivstavarv och jobba. Vi hörs.

bild från i helgen, i love you

Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag ångrar mig.

Hej. Vaknade imorse och var svintrött, eftersom att en liten människa ringde och väckte mig klockan tre inatt! I vilket fall som helst så vaknade jag i tid ändå. Åkte iväg till söråker och bredspacklade biosalongen. Imorn ska jag dit och slipa och bredspacka ännu en gång. Kult, nej.

Jag och morsan var in på bista en sväng. Jag skulle kolla synen så jag får ta körkort osv. Visade sig att jag såg bra, vilket jag inte tyckte eftersom jag knappt kunde urskillja bokstäverna optikern visade mig. Efter det köpte jag två par tights och en sjal på hem, sen åkte jag hem.

Jag och Bea var duktiga och gick två varv elljuspåret med. Jag avslutade dom två varven med att ramla när vi skulle gå hem. Vi garvade så vi dog, sen gick vi iväg och träffade Agens en stund. Mys!

Var på bup idag, första gången på några månader. Slutade äta min antidepp i våras, och tog ett uppbehåll från in psykolog, vilket inte visade sig fungera. Så nu är jag tillbaka med att träffa henne en gång i veckan och möjligen få tillbaka mina antidepp piller. Jaja, vad som helst bara jag inte säckar ihop igen. Det löser sig nog tillslut..

Ligger i sängen nu, tittar på fjärde säsongen av vänner, såg klart på hela tredje idag. Imorn har jag praktik i söråker. Ser fram emot en hel dags bredspacklande av en biosalong. Godnatt.

Jag vet inte riktigt. Har varit så jävla trött på senaste, både mentalt och fysiskt. Skapligt less på folk, mest karlar. Har kommit fram till att jag tycker om mig själv mer än vad jag tycker om gossar, så jag är hellre utan. Tror jag ska gifta mig med Bea eller nått, då vet jag att jag alltid kommer ha det roligt, iallafall tills jag strypt henne. Hahaha!

Vi var på Birsta idag, garvade skapligt mycket åt folk. Övertalade oss själva att det var okej att käka donken idag, fast det egentligen inte alls är det, smög in och beställde. Var i någon slags jävla trans medans vi åt, varken jag eller Bea kom ihåg ett ord av vad vi hade sagt under tiden vi åt när vi var klara. Redigt hungrig och redigt typ... Beroende? Ett jävla tecken på att detta inte kan fortsätta!

Mitt hjärta är ungefär såhär öppet för nya förslag:

Jodu, sitter hemma hos Kicki och färgar håret. Jag vet inte hur det kommer bli, det kan bli katastrofalt, det kan bli kanon bra. Den som lever får se! (Bild kommer sen)

Jag läsate igenom en gammal blogg jag hade igår, och insåg att jag har blivit en totalt ointerssant människa. Jag gör ingenting om dagarna längre, eller ja, ingenting som är värt att berätta. Jag går i skolan, vilket är fruktansvärt händelselöst eftersom skolan är som en kyrkogård, lika jävla död. Jag antar att eftersom jag inte har 8 piercingar i facet längre, inte halvrakad skalle, inte knallrött hår, inte skär mig och inte bor på hem längre är jag nu en i normen, bortsätt från mina ärr. Faktum är att jag trivs med det, eftersom jag oftast inte fick så jävla roliga kommentarer slängda efter mig vart jag än gick.

Men jag saknar kreaktiviteten jag hade. När jag klev upp fem på morgonen och tog bilder, eftersom det var bäst ljus då. När jag tog en lång promenad med kameran eller när jag sminkade mig till någonting wicked och knäppte bilder på det. Jag saknar förmodligen det för att det var min terapi och jag känner att jag skulle behöva den igen.

Men jag har inte samma gnista längre. Jag skiter inte i alla och ger dom fingret nuförtiden. Jag tycker inte det är kul att reta gallfeber på folk med att öppet visa dom sår och kleta blod i ansiktet och gå ut. Jag är inte samma rebell längre och "I dont give a fuck-Elin" är härmed dödsförklarad.

Hahahaha, läser igenom en gammal blogg jag hade när jag bodde på hem och älskar mig själv, jag saxar några inlägg därifrån:

(tydligen hade någon "Anna" kommenterat min blogg och jag blivit irriterad.. Hahah, detta var svaret iaf)
"Jag vill bara be folk på ett trevligt sätt att sluta tjafsa om mig eller över andra saker på min blogg, vill nu slåss med käften får ni utbyta msn eller telefonnummer. Anna har uppenbarligen ingen koll på detta med adhd, och jag har överseende med det för att det är inte någonting som alla ödslar energi på att lära sig om. Ni kan ju läsa igenom era inlägg själva en extra gång och kanske inse att det leder ingen vart alls. Denna Anna kommer fortfarande att stå fast vid att jag är en patetisk martyr som ojar mig för mycket över mina så kallade "problem" i hennes ögon och det spelar nog ingen roll vad ni säger till henne så kommer hon nog fortfarande tro att det blir bättre av att slå sin egen unge på käften. Anna är hård, vi är mjuka. Det är nog bäst för oss att ta och inse det nu, för jag blir trött på att läsa kommentarerna hon skrivit. Jag står fast vid min åsikt, hårda Anna står fast vid sin. Sen vill jag bara säga till Hårdanna att en kommentar till och jag blockar din ip och alla andra jävla ip adresser du kommer logga in från, och jag blockar dig på bilddagboken eftersom jag nu tror att jag vet vem du är. Ett ord till och din behörighet att yttra dig om mitt liv ryker på en gång. Tack för mig.

Och juste, du låter precis som en gammal bästa kompis som sa till mig: Du är liten Edvin (för hon kallade mig bara det namnet). Du fattar ingenting, du är bara 15 år. Ja.. Jag är bara femton år, jag har förvisso inte påstått nått annat, och ni är bara 18 & 19. Min gamla bästa kompis har nyss fått börja köpa cigg själv och Anna får inte ens handla på systemet. Fy fan vad ni är vuxna."

Hahaha, vart tog denna lilla ilskna Elin vägen? Jag tyckte jag var king iaf.

Jag har aldrig varit räddare i livet, inte Forsmark heller för den delen. Vi satt på Beas altan och skulle precis gå hem efter att ha sett en Wallander. Bea pekar upp i taket och säger: "-Vafan är det där?". Jag och Forsmark tittade upp i taket och i nästa sekund skrek vi: "-EN MAL!" och kastade oss så långt ifrån den vi bara kunde på altanen. Jag slet tag i Forsmarks arm och satte naglarna i han i ren jävla panik medans vi kastade oss bakom soffan, eftersom att det lilla äcklet bytte riktning. Efter att vi hållt på så ungefär fyra gånger, kastade vi oss hyperventilerande åt varsit håll, Forsmark in genom dörren och jag ut i spöregnet. Jag upprepade till Bea flera gånger medans jag gick fram och tillbaka flaxandes med armarna att jag var säker på att dom inte trivdes i regnet. Tillslut kastade jag mig igenom hela altanen in genom dörren och då fick Beas hund panik och började tokskälla. Sen satt jag och Forsmark i varsin stol paralyserade av skräck och kallsvettades. Det slutade med att Susanna fick köra hem oss. Fy fan, det är det fetaste äckligaste flaxande jag någonsin sett, jag tror jag måste kräkas.

Jag har kommit fram till att jag är så jävla döless på karlar. Jag är trött på att prata om dom, prata med dom (om det inte är mina kompisar), ta hem dom, lyssna på dom.. Äh fyfan, brudar, inte ett ord till om karlar som "vill ligga" med någon, eller karlar som är snygg, snäll, har fin kropp osv. Begriper inte varför det är så kul att snacka om, dom är ju dum i huvet ändå?

Igår låg jag i sängen till sju ungefär. Forsmark började skriva till mig och tjata om att jag skulle gå ut och va med han. Eftersom att jag satt och tittade på Sex and the city, så vart jag väldigt irriterad och sa: "-Kniper du inte ihop käften och låter mig gå när fan jag vill låser jag in mig och lägger mig och sover!". Då vart han tyst en stund och tillslut gick vi ut.

Etersom vi inte hade nått att göra, pga att Bea hade jobbat från 14.00-20.00 och sa åt oss att vi "fan inte fick komma in hos henne iaf", fick vi improvisera. Vi bestämde oss att gå till Bergeforsen och hämta min cykel jag glömt där. Forsmark cyklade och jag gick, men efter ungefär 200 meter tröttnade han och sa att det gick för långsamt, så jag fick skjutsa han på hans cykel hela vägen.


Då fick jag den briljanta idén att cykla till kyrkogården. När vi väl var där hade Forsmark och jag lite kalla kårar eftersom klockan var 22.30 och det var mörkt och inga lampor. Vi spatserade runt och kikade på fina gravstenar och på gamla gravstenar för att se hur länge dom legat där. Vissa var födda typ 1803 och det gick knappt att se vad det stod på stenarna. Vi ryste lite och tyckte att det var lite creepy att stå ovanpå en typ 200 år gammal människa. Men efter att vi spanat i en halvtimme cyklade vi hem, eftersom Forsmark skulle jobba idag.

Det var lite av vad vi gjorde igår medans alla låg hemma och var dödsbakis! Idag ska vi gå till Bea och se film, det har hon lovat!

Jag blir riktigt less. Jag antar att jag kommer behöva joina någon jävla religion och flytta. På ett år har allt blivit helt jävla uppochner. Jag är nån annan och jag vet inte riktigt vart jag har mig själv. Min kropp är inte samma, mitt ansikte, min personlighet. Allt har bara total rasat, inklusivet mitt självförtroende. Det har inte varit bra att dricka så mycket sprit antar jag, eftersom jag totalt tappar omdömmet och går med på saker jag inte skulle gjort i vanliga fall. Jag saknar mitt gamla jävla liv, även fast jag mådde sämre då. Jag saknar mitt liv för två år sen ännumer, även fast jag mådde ännu värre då och bodde på hem. Men då var jag trygg och jag visste vart jag hade mig själv. Vart fan är jag nu på samhällsskalan?

Jag är död................ bakis

Jag har funderat och kommit fram till att jag måste skärpa till mig rejält i skolan. Det kommer nog gå lättare nu när Alex tagit studenten, eftersom vi inte kommer trigga varandra till att spela kort istället för att gå på lektionerna. Fast eftersom han och Elin nu slutat kommer jag inte ha nån kompis kvar att vara med, vilket nog betyder att jag kommer kunna vara lite mer fokuserad på pluggandet, MEN att jag kommer ha förjävla tråkigt. Det är ganska soft att jag kommer ha praktik 3 dagar i veckan och bara vara i skolan 2. Dessutom när vi är på praktik får vi matersättning på 35 kr per dag, vilket betyder att jag kommer få 420 kronor extra utöver studiebidraget. FETT soft.

Nu vill jag bara dö. Hej.