[22:09]
Jodu, sitter hemma hos Kicki och färgar håret. Jag vet inte hur det kommer bli, det kan bli katastrofalt, det kan bli kanon bra. Den som lever får se! (Bild kommer sen)
Jag läsate igenom en gammal blogg jag hade igår, och insåg att jag har blivit en totalt ointerssant människa. Jag gör ingenting om dagarna längre, eller ja, ingenting som är värt att berätta. Jag går i skolan, vilket är fruktansvärt händelselöst eftersom skolan är som en kyrkogård, lika jävla död. Jag antar att eftersom jag inte har 8 piercingar i facet längre, inte halvrakad skalle, inte knallrött hår, inte skär mig och inte bor på hem längre är jag nu en i normen, bortsätt från mina ärr. Faktum är att jag trivs med det, eftersom jag oftast inte fick så jävla roliga kommentarer slängda efter mig vart jag än gick.
Men jag saknar kreaktiviteten jag hade. När jag klev upp fem på morgonen och tog bilder, eftersom det var bäst ljus då. När jag tog en lång promenad med kameran eller när jag sminkade mig till någonting wicked och knäppte bilder på det. Jag saknar förmodligen det för att det var min terapi och jag känner att jag skulle behöva den igen.
Men jag har inte samma gnista längre. Jag skiter inte i alla och ger dom fingret nuförtiden. Jag tycker inte det är kul att reta gallfeber på folk med att öppet visa dom sår och kleta blod i ansiktet och gå ut. Jag är inte samma rebell längre och "I dont give a fuck-Elin" är härmed dödsförklarad.
Jag läsate igenom en gammal blogg jag hade igår, och insåg att jag har blivit en totalt ointerssant människa. Jag gör ingenting om dagarna längre, eller ja, ingenting som är värt att berätta. Jag går i skolan, vilket är fruktansvärt händelselöst eftersom skolan är som en kyrkogård, lika jävla död. Jag antar att eftersom jag inte har 8 piercingar i facet längre, inte halvrakad skalle, inte knallrött hår, inte skär mig och inte bor på hem längre är jag nu en i normen, bortsätt från mina ärr. Faktum är att jag trivs med det, eftersom jag oftast inte fick så jävla roliga kommentarer slängda efter mig vart jag än gick.
Men jag saknar kreaktiviteten jag hade. När jag klev upp fem på morgonen och tog bilder, eftersom det var bäst ljus då. När jag tog en lång promenad med kameran eller när jag sminkade mig till någonting wicked och knäppte bilder på det. Jag saknar förmodligen det för att det var min terapi och jag känner att jag skulle behöva den igen.
Men jag har inte samma gnista längre. Jag skiter inte i alla och ger dom fingret nuförtiden. Jag tycker inte det är kul att reta gallfeber på folk med att öppet visa dom sår och kleta blod i ansiktet och gå ut. Jag är inte samma rebell längre och "I dont give a fuck-Elin" är härmed dödsförklarad.
Diss, fan vad jag älskar mig själv.
Hahahaha, läser igenom en gammal blogg jag hade när jag bodde på hem och älskar mig själv, jag saxar några inlägg därifrån:
(tydligen hade någon "Anna" kommenterat min blogg och jag blivit irriterad.. Hahah, detta var svaret iaf)
"Jag vill bara be folk på ett trevligt sätt att sluta tjafsa om mig eller över andra saker på min blogg, vill nu slåss med käften får ni utbyta msn eller telefonnummer. Anna har uppenbarligen ingen koll på detta med adhd, och jag har överseende med det för att det är inte någonting som alla ödslar energi på att lära sig om. Ni kan ju läsa igenom era inlägg själva en extra gång och kanske inse att det leder ingen vart alls. Denna Anna kommer fortfarande att stå fast vid att jag är en patetisk martyr som ojar mig för mycket över mina så kallade "problem" i hennes ögon och det spelar nog ingen roll vad ni säger till henne så kommer hon nog fortfarande tro att det blir bättre av att slå sin egen unge på käften. Anna är hård, vi är mjuka. Det är nog bäst för oss att ta och inse det nu, för jag blir trött på att läsa kommentarerna hon skrivit. Jag står fast vid min åsikt, hårda Anna står fast vid sin. Sen vill jag bara säga till Hårdanna att en kommentar till och jag blockar din ip och alla andra jävla ip adresser du kommer logga in från, och jag blockar dig på bilddagboken eftersom jag nu tror att jag vet vem du är. Ett ord till och din behörighet att yttra dig om mitt liv ryker på en gång. Tack för mig.
Och juste, du låter precis som en gammal bästa kompis som sa till mig: Du är liten Edvin (för hon kallade mig bara det namnet). Du fattar ingenting, du är bara 15 år. Ja.. Jag är bara femton år, jag har förvisso inte påstått nått annat, och ni är bara 18 & 19. Min gamla bästa kompis har nyss fått börja köpa cigg själv och Anna får inte ens handla på systemet. Fy fan vad ni är vuxna."
Hahaha, vart tog denna lilla ilskna Elin vägen? Jag tyckte jag var king iaf.
(tydligen hade någon "Anna" kommenterat min blogg och jag blivit irriterad.. Hahah, detta var svaret iaf)
"Jag vill bara be folk på ett trevligt sätt att sluta tjafsa om mig eller över andra saker på min blogg, vill nu slåss med käften får ni utbyta msn eller telefonnummer. Anna har uppenbarligen ingen koll på detta med adhd, och jag har överseende med det för att det är inte någonting som alla ödslar energi på att lära sig om. Ni kan ju läsa igenom era inlägg själva en extra gång och kanske inse att det leder ingen vart alls. Denna Anna kommer fortfarande att stå fast vid att jag är en patetisk martyr som ojar mig för mycket över mina så kallade "problem" i hennes ögon och det spelar nog ingen roll vad ni säger till henne så kommer hon nog fortfarande tro att det blir bättre av att slå sin egen unge på käften. Anna är hård, vi är mjuka. Det är nog bäst för oss att ta och inse det nu, för jag blir trött på att läsa kommentarerna hon skrivit. Jag står fast vid min åsikt, hårda Anna står fast vid sin. Sen vill jag bara säga till Hårdanna att en kommentar till och jag blockar din ip och alla andra jävla ip adresser du kommer logga in från, och jag blockar dig på bilddagboken eftersom jag nu tror att jag vet vem du är. Ett ord till och din behörighet att yttra dig om mitt liv ryker på en gång. Tack för mig.
Och juste, du låter precis som en gammal bästa kompis som sa till mig: Du är liten Edvin (för hon kallade mig bara det namnet). Du fattar ingenting, du är bara 15 år. Ja.. Jag är bara femton år, jag har förvisso inte påstått nått annat, och ni är bara 18 & 19. Min gamla bästa kompis har nyss fått börja köpa cigg själv och Anna får inte ens handla på systemet. Fy fan vad ni är vuxna."
Hahaha, vart tog denna lilla ilskna Elin vägen? Jag tyckte jag var king iaf.
[18:04]
I'm not evil,
You're just weak,
You're too afraid to taste a thing so sweet,
It's ok,
More for me,
I think you're better off dead.
I can't deny what is a part of me,
I take joy out of your misery,
Lay down,
Lay down,
Lay down,
I guess that's what you do best.
I can't give you what you need but I can give you what you want,
I've found that all the things I love I despise,
I can't give you what you need but I can give you what you want,
And when you hate the things you love then learn to love the things
That you hate.
I want one thing,
Suffering,
I want one thing,
You living in hell,
It's so much better than apologies,
I want to watch it swell,
Don't need to be the one who does it to you,
Don't need to twist the knife or push it through,
Just want to see that you're in misery too,
Just like me inside.
Their greedy eyes light up,
They're salivating,
Everyone knows there's no better way,
It's like a crime to you,
It's like the best for me,
Let it all out.
You can't give me what I need but you will give me what I want,
And then I'll leave what's left of you to the flies,
You can't give us what we need but you will give us what we want,
My dear your guests are waiting,
Time to begin
You're just weak,
You're too afraid to taste a thing so sweet,
It's ok,
More for me,
I think you're better off dead.
I can't deny what is a part of me,
I take joy out of your misery,
Lay down,
Lay down,
Lay down,
I guess that's what you do best.
I can't give you what you need but I can give you what you want,
I've found that all the things I love I despise,
I can't give you what you need but I can give you what you want,
And when you hate the things you love then learn to love the things
That you hate.
I want one thing,
Suffering,
I want one thing,
You living in hell,
It's so much better than apologies,
I want to watch it swell,
Don't need to be the one who does it to you,
Don't need to twist the knife or push it through,
Just want to see that you're in misery too,
Just like me inside.
Their greedy eyes light up,
They're salivating,
Everyone knows there's no better way,
It's like a crime to you,
It's like the best for me,
Let it all out.
You can't give me what I need but you will give me what I want,
And then I'll leave what's left of you to the flies,
You can't give us what we need but you will give us what we want,
My dear your guests are waiting,
Time to begin
[04:19]
Vaknade av en mardröm.
Btw, FUCK YOU.
[23:57]
Jag har aldrig varit räddare i livet, inte Forsmark heller för den delen. Vi satt på Beas altan och skulle precis gå hem efter att ha sett en Wallander. Bea pekar upp i taket och säger: "-Vafan är det där?". Jag och Forsmark tittade upp i taket och i nästa sekund skrek vi: "-EN MAL!" och kastade oss så långt ifrån den vi bara kunde på altanen. Jag slet tag i Forsmarks arm och satte naglarna i han i ren jävla panik medans vi kastade oss bakom soffan, eftersom att det lilla äcklet bytte riktning. Efter att vi hållt på så ungefär fyra gånger, kastade vi oss hyperventilerande åt varsit håll, Forsmark in genom dörren och jag ut i spöregnet. Jag upprepade till Bea flera gånger medans jag gick fram och tillbaka flaxandes med armarna att jag var säker på att dom inte trivdes i regnet. Tillslut kastade jag mig igenom hela altanen in genom dörren och då fick Beas hund panik och började tokskälla. Sen satt jag och Forsmark i varsin stol paralyserade av skräck och kallsvettades. Det slutade med att Susanna fick köra hem oss. Fy fan, det är det fetaste äckligaste flaxande jag någonsin sett, jag tror jag måste kräkas.
[14:07]
Jag har kommit fram till att jag är så jävla döless på karlar. Jag är trött på att prata om dom, prata med dom (om det inte är mina kompisar), ta hem dom, lyssna på dom.. Äh fyfan, brudar, inte ett ord till om karlar som "vill ligga" med någon, eller karlar som är snygg, snäll, har fin kropp osv. Begriper inte varför det är så kul att snacka om, dom är ju dum i huvet ändå?
Igår låg jag i sängen till sju ungefär. Forsmark började skriva till mig och tjata om att jag skulle gå ut och va med han. Eftersom att jag satt och tittade på Sex and the city, så vart jag väldigt irriterad och sa: "-Kniper du inte ihop käften och låter mig gå när fan jag vill låser jag in mig och lägger mig och sover!". Då vart han tyst en stund och tillslut gick vi ut.
Etersom vi inte hade nått att göra, pga att Bea hade jobbat från 14.00-20.00 och sa åt oss att vi "fan inte fick komma in hos henne iaf", fick vi improvisera. Vi bestämde oss att gå till Bergeforsen och hämta min cykel jag glömt där. Forsmark cyklade och jag gick, men efter ungefär 200 meter tröttnade han och sa att det gick för långsamt, så jag fick skjutsa han på hans cykel hela vägen.
Då fick jag den briljanta idén att cykla till kyrkogården. När vi väl var där hade Forsmark och jag lite kalla kårar eftersom klockan var 22.30 och det var mörkt och inga lampor. Vi spatserade runt och kikade på fina gravstenar och på gamla gravstenar för att se hur länge dom legat där. Vissa var födda typ 1803 och det gick knappt att se vad det stod på stenarna. Vi ryste lite och tyckte att det var lite creepy att stå ovanpå en typ 200 år gammal människa. Men efter att vi spanat i en halvtimme cyklade vi hem, eftersom Forsmark skulle jobba idag.
Det var lite av vad vi gjorde igår medans alla låg hemma och var dödsbakis! Idag ska vi gå till Bea och se film, det har hon lovat!
Igår låg jag i sängen till sju ungefär. Forsmark började skriva till mig och tjata om att jag skulle gå ut och va med han. Eftersom att jag satt och tittade på Sex and the city, så vart jag väldigt irriterad och sa: "-Kniper du inte ihop käften och låter mig gå när fan jag vill låser jag in mig och lägger mig och sover!". Då vart han tyst en stund och tillslut gick vi ut.
Etersom vi inte hade nått att göra, pga att Bea hade jobbat från 14.00-20.00 och sa åt oss att vi "fan inte fick komma in hos henne iaf", fick vi improvisera. Vi bestämde oss att gå till Bergeforsen och hämta min cykel jag glömt där. Forsmark cyklade och jag gick, men efter ungefär 200 meter tröttnade han och sa att det gick för långsamt, så jag fick skjutsa han på hans cykel hela vägen.
När vi väl hämtat min hade vi inget att göra igen, så vi cyklade tillbaka till sörberge och svängde in på Maz. Jag köpte en dricka och Forsmark köpte en strips som vi åt av. När vi ätit upp hade vi inget att göra
igen, så vi kastade oss på cyklarna och cyklade runt lite på måfå i Sörberge tills jag frågade om vi skulle cykla upp till Sörberge skolan och kolla om det va nå folk kvar sen mittnorden. Sagt och gjort, vi trampade iväg hela vägen dit för att inse att det inte alls var mycket folk där, så vi cyklade vidare mot Lundevallen.
igen, så vi kastade oss på cyklarna och cyklade runt lite på måfå i Sörberge tills jag frågade om vi skulle cykla upp till Sörberge skolan och kolla om det va nå folk kvar sen mittnorden. Sagt och gjort, vi trampade iväg hela vägen dit för att inse att det inte alls var mycket folk där, så vi cyklade vidare mot Lundevallen.Då fick jag den briljanta idén att cykla till kyrkogården. När vi väl var där hade Forsmark och jag lite kalla kårar eftersom klockan var 22.30 och det var mörkt och inga lampor. Vi spatserade runt och kikade på fina gravstenar och på gamla gravstenar för att se hur länge dom legat där. Vissa var födda typ 1803 och det gick knappt att se vad det stod på stenarna. Vi ryste lite och tyckte att det var lite creepy att stå ovanpå en typ 200 år gammal människa. Men efter att vi spanat i en halvtimme cyklade vi hem, eftersom Forsmark skulle jobba idag.
Det var lite av vad vi gjorde igår medans alla låg hemma och var dödsbakis! Idag ska vi gå till Bea och se film, det har hon lovat!
En stund på jorden.
jag är bara så less på detta:
hihi
Matchosallad
Jag blir riktigt less. Jag antar att jag kommer behöva joina någon jävla religion och flytta. På ett år har allt blivit helt jävla uppochner. Jag är nån annan och jag vet inte riktigt vart jag har mig själv. Min kropp är inte samma, mitt ansikte, min personlighet. Allt har bara total rasat, inklusivet mitt självförtroende. Det har inte varit bra att dricka så mycket sprit antar jag, eftersom jag totalt tappar omdömmet och går med på saker jag inte skulle gjort i vanliga fall. Jag saknar mitt gamla jävla liv, även fast jag mådde sämre då. Jag saknar mitt liv för två år sen ännumer, även fast jag mådde ännu värre då och bodde på hem. Men då var jag trygg och jag visste vart jag hade mig själv. Vart fan är jag nu på samhällsskalan?