Elin Winterstam - ADHD, själv då?

Tomt igen. Ensamt. Oroligt.
Jag känner mig avklädd och likgiltlig.
Ser du igenom mig?
Det verkar så och jag vill inte det.
Jag vill vara anonym, inte utlämnad.
Inte inför dig.

Jag får ont i magen.

Vet inte. Har varit låg ett tag. Känner inte riktigt igen mig själv.
Abstrakta tankar har fyllt mitt huvud senaste tiden. Tankar jag inte vill ha, tankar jag fasnar i, tankar som styr mig. Jag tycker inte om när någonting styr mig.
Jag vill inte ha tankar. Jag vill inte ha någonting. Jag känner mig ovanligt likgiltlig.
Ingenting är speciellt viktigt, ingenting är speciellt vackert eller fult, trevligt eller otrevligt, tråkigt eller roligt.
Jag följer bara med, gör det någon ber mig om, bryr mig inte om det är jobbigt eller inte, bara jag får det gjort.

För första gången känner jag inte mig själv. Jag har alltid vetat vem jag varit och alltid haft en plats och en identitet. Nu vet jag ingenting längre. Vad har jag gjort och varför gör jag det här?

Jag kanske borde skriva en bok.

I blame you.