Elin Winterstam - ADHD, själv då?

Jag undrar vad du tänkte när du gick där.
Om du kände en vemodig glädje ändå, över att äntligen få slippa.
Jag undrar om du tvekade,
Om du tänkte för en sekund att du kanske orkade lite till..
Du kämpade länge, du försökte,
men världen svek och jag förstår att du inte orkade.
Jag undrar hur du kände när luften tog slut,
jag undrar vart du är nu.
Vart du än är så hoppas jag att du för en gångs skull är lycklig och funnit frid.
Du är inte våran älva längre, du är våran ängel.
Nu har du äntligen fått riktiga vingar..

Nu är en del av våran familj bort, en av oss som förstod varandra.
Jag vill inte att nån av er andra flickor lämnar den.
Det kommer alltid vara vi mot världen.

Hur vart det såhär?

Jag minns när du flyttade till oss, du var så blyg och sa knappt någonting, men så satte jag mig breve dig på golvet när du var ledsen en dag och frågade vad det var och gav dig en kram. Sen när jag kom upp på mitt rum hade du satt en lapp på min dörr och skrivit: "Tack för att du lyssnade på mig idag <3". Den lappen hade jag sedan uppsatt på väggen i 8 månader.

Det fanns ju inget mysigare när man kom hem från permis eller från stan eller någonstans och du bakat en kladdkaka till husmötet som vi alla satt ner och åt tillsammans. Jag minns en annan gång när vi var på Ikea med personalen och jag fick en isbjörn och du fick en kanin av Charlotte.

Det var längesen vi sågs nu, flera månader, och nu ses vi aldrig mera igen.
Jag tänker på dig.

Vila i frid Isabell.

Varför kommer du tillbaks till mina drömmar säg?
Inatt tänkte jag på när vi gjorde våran söndags grej,
Hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig?

I drömmen är det vi mot dom..

Ord.
Inget mer än ord.
Ord sårar mig.
Ord som lämnar dina läppar sårar mig.
De bekräftar mina tankar.
Tankar är tysta, ord är förödande.
De fasnar på mig. De dränkar mig.
Förvirider tankarna.
Ord skapar lögner eller en sårande sanning.
Varför är de ändå så vackra?
Ord, jag är ensam utan ord.
Dina ord.