Elin Winterstam - ADHD, själv då?

Vet inte vad detta blir för soppa. Känner mig bara barnsligt kritisk. Saker jag irriterar mig på poppar upp framför mina ögon hela tiden, fast det gör mig inte så mycket, för jag tycker det är ganska roande. Inte för att jag tycker att det är underhållande att bli irriterad, utan för att människor är så sjukt löjliga och vansinnigt omogna att jag nästan blir förbannad för att de inte förstår det själva.

Jag ogillar människor som utger sig för att ha en grabbigare attityd än de egentligen har. Den här "sweet dude ganjaman" uppsynen som är totalt överspelad och bara blir så jävla pajig. Det där totalt överdimensionerade självförtroende som verkar blivit deras ideologi och där deras statement är: "Jag älskar allt jag gör och jag vet att du också gör det." Faktum är att, nej, jag älskar inte allt dessa människor gör, sanningen är att sånt skiter jag fullständigt i.

Jag ogillar även människor som överspelar sin ADHD. Well, informera folk om att du har det när du är lite fladdrig, så kanske de har lättare att begripa vad fan du håller på med. Men använd det inte som en ursäkt till att vara totalt out of your mind hyperaktiv och uppföra dig som att någonting gick fel vid födseln och din hjärnkapacitet minskades med 230 %. Begriper inte människor själva att det är helt befängt?

Jag ogillar också flickvänner med vanföreställningar och svartesjuke psykoser. Ocharmigt och jävligt otrevligt är vad det är. Omoget och barnsligt. Men jag antar att det blir så när man inte har självförtroende nog att låta sina pojk- respektive flickvänner prata med någon annan än de själva.

Slutsatsen jag kan dra av detta är att jag ogillar mig själv för ca 2-3 år sedan då jag var precis såndär. Därför blir jag så full i skratt när folk inte inser att de bara är ett komplemet för det gamla jag som inte finns längre.

Nej nu talar jag i gåtor. Slutsatsen jag kan dra är att folk borde göra som mig och bara släppa det där 14 års uppförande de iklätt sig och börja va som folk. God natt.