Tankar om lycka någon annanstans.


Idag är det
ett år sen min vän bestämde sig för att lämna oss. Vilket betyder att detta är en dag med mycket saknad och funderingar.


Eftersom jag är en människa med mycket funderingar, fantasi och dagdrömmar sattes givetvis en tankeprocess igång i mitt huvud. Vart befinner hon sig nu och har hon det bra? Det var grundmeningen i det hela som sedan ledde vidare till ännu mer begrundande.


Jag tänker ofta på vad som händer efter döden, söker alltid ett svar. Inte för att jag är rädd utan mer för att jag tycker det är intressant och för att jag alltid vill ha ett rimligt svar på saker jag reflekterar över. Vad händer efter döden och hur ligger det egentligen till med universum är två av dem frågor som ingen lyckats besvara än och det gör dem vansinnigt intressanta enligt mitt tycke. Faktum är att det är en standard fråga jag ställer till alla jag anser vara mina vänner. Oftast är det mina pojkvänner jag bett om en förklaring från och sedan tillagt snabbt: ”Säger du att du inte tror någonting kan du gå hem!”, eftersom jag vet att pojkars svar på frågan i 95 % av fallen brukar vara: ”Jag tror att man dör och sen blir det svart.”


Hur kan man tro att det bara blir svart? Eller, jag omformulerar mig. Hur kan man vilja tro att det bara blir svart? Eftersom vi inte ha svaret på frågan är möjligheterna att tro vad man vill oändliga. Man kan förmoda precis vad man vill utan att det är fel. Jag har flera teorier några bara för att de verkar bekväma och några för att de i mina öron låter rimliga. Den som jag tror mest på är att själen hamnar någonstans för att renas från minnen och känslor för att sedan bosätta en annan kropp och fyllas med nya minnen och nya sinnesstämningar. Jag har tänkt på att ibland när man får en förnimmelse när man besökt en plats att man varit där förut och att man kan beskriva hur det ser ut utan att ens satt sin fot där eller när man drömt någon som har känts så verkligt att man trott sig vara vaken, är någon annans minnen som själen inte lyckats rensa bort från ett tidigare liv.


En annan teori, som jag mer hoppas är sann än jag tror på den, är att man hamnar i sitt eget paradis och sin egen himmel, där allting man själv tycker är vackert finns, där alla man tycker om är med. Att man på något sätt kan hälsa på varandra i sin egen värld av perfektion. Att man bara skrattar och aldrig gråter, att lycka sköljer över en och man befinner sig i konstant eufori. En omgivning indränkt i vackra färger och där dov behaglig musik ständigt spelas. Det är där jag hoppas att Isabell befinner sig, lyckligt skrattande, välmående och bekymmerslös. Jag hoppas att jag, om många år när min stund väl är kommen, får hälsa på min vän så vi kan skratta tillsammans, i hennes egen himmel.

 

Rest in peace <3

 


Kommentarer
Postat av: rronja.

riktigt fint och intressant skrivet :)

2010-11-15 @ 20:00:07
Postat av: Emelie

Fint skrivet! Synd att hon bestämde sig för att lämna er...men hon kanske har det bättre nu! :)

2010-11-15 @ 20:39:59
URL: http://www.emeliiieboren.blogspot.com/
Postat av: louise

vad duktig du är på att skriva och fina tankar! du har aldrig funderat på guds existens? :)

2010-11-15 @ 22:50:46
URL: http://louisegranlund.blogg.se/
Postat av: stéphanie

Gud vad fint skrivet!!=)



hoppas hon har det bra där uppe i himlen!

2010-11-16 @ 17:04:06
URL: http://stephaniewesterlund.blogg.se/
Postat av: angelica

Det gör så jävla ont. Utan dig.
Vårat fina hjärta, kom tillbaka.

2012-09-09 @ 16:36:44
URL: http://angelicasliv.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0