Rest in peace
Hur vart det såhär?
Jag minns när du flyttade till oss, du var så blyg och sa knappt någonting, men så satte jag mig breve dig på golvet när du var ledsen en dag och frågade vad det var och gav dig en kram. Sen när jag kom upp på mitt rum hade du satt en lapp på min dörr och skrivit: "Tack för att du lyssnade på mig idag <3". Den lappen hade jag sedan uppsatt på väggen i 8 månader.
Det fanns ju inget mysigare när man kom hem från permis eller från stan eller någonstans och du bakat en kladdkaka till husmötet som vi alla satt ner och åt tillsammans. Jag minns en annan gång när vi var på Ikea med personalen och jag fick en isbjörn och du fick en kanin av Charlotte.
Det var längesen vi sågs nu, flera månader, och nu ses vi aldrig mera igen.
Jag tänker på dig.
Vila i frid Isabell.
