Dag 7 – Din bästa vän
Nu är det så att jag har många bästa vänner, och ni vet vilka ni är så jag behöver inte skriva upp er här. Men eftersom jag är mest med Bea så skriver jag om henne.
Nå, min bästa kompis heter Beatrice Dahlberg och är lika gammal som mig. Vi har känt varandra sen vi gick på lågstadiet men började väl vara mer med varandra i sjuan. Vi umgås varje dag i princip, eller jag går slaviskt till henne varje dag, dels för att hon inte orkar gå till mig, dels för att det är närmare till Ica och kiosken från henne.
Hon är väldens mest otekniska människa, kan absolut ingenting om datorer eller någonting, vilket är ganska underhållande för hon har fått en ny dator nyss och hon sitter i bakgrunden och försöker lära sig hur man använder spotify, Forsmark fick hjälpa henne.
Vi tycker oftast samma sak om allting, har samma åsikter och stärker varandras argument när någon säger emot oss. Det brukar oftast vara jag och Bea mot resten. Men vi har inte ens i närheten av samma klädsmak, inte samma smak för killar, inte riktigt samma smak för filmer, inte helt och fullt samma musiksmak och våra personligheter är väl också väldigt olika. Bea och väldigt lugn och lite lat, fullständigt oestetisk och oftast trött medans jag är väldigt hyper, också lite lat förvisso, har en djup tänkande sida och sover aldrig. Jag är lakrits och Bea är choklad, så att säga. Det vi är fullt överens om är saker vi hatar, där är vi äckligt lika.
I humöret är vi också väldigt lika. Vi är väl oftast väldigt glad, eller glad och glad, vi är oftast väldigt skadeglada. Tycker det är skitkul när folk ramlar typ och sånt, eller när det går skitdåligt för nån. Vi älskar också att reta folk, speciellt Forsmark och Beas syster Alma, det brukar sluta med att Alma säger att vi är fula och äckliga och att hon inte älskar oss. Vi är dessutom väldigt tjuriga och förut kunde vi bli skitsura på varandra längre, men nu har jag lärt mig att ge upp eftersom att Bea har börjat härma mig som en tre åring när jag försöker diskutera med henne och hon brukar lipa åt mig. Så nu brukar jag låta henne vinna.
Bea brukar väl mer eller mindre använda mig som en ordbok eftersom att hon vet att när jag är hemma sitter jag 70% av tiden och googlar olika saker (igår var det neglect och Te festen i Boston jag googlade tex). Jag tycker om att prata och Bea tycker väl att det är okej att lyssna, så för att få ut nått av det brukar jag berätta nya intressanta saker jag lärt mig för henne så lär hon sig någonting också, haha.
Vi styr vårt liv efter tvprogram eftersom vi har lätt att bli smått besatta av saker. Förut var det Lite sällskap som vi satt varje måndag och såg, vi gick faktiskt runt och längtade på veckorna för att det skulle bli måndag, vilket är helt sinnessjukt eftersom det är någonting man aldrig annars gör förfan! Nu har det varit Robinson och Teen Mom, som förövrigt börjar om 20 minuter.
Jag vet inte om vi är de två bästa kompisarna i hela jävla världen som aldrig kramas med varandra, förutom på fyllan, aldrig skriver snälla och gulliga saker till varandra, nästan aldrig säger att vi älskar varandra. Jag vet inte varför, jag antar att det är för att vi hatar sånt där gulligt jävla skit och tycker att det är vansinnigt överskattat och blir lite smått äcklad och får en obehagskänsla av sånna grejer. Vi vet att vi älskar varandra osv. Eller hon tror att jag älskar henne, men det gör jag inte, men jag tror att hon mår bra av att tro det så hon får fortsätta, hehehe.
Vi har en störd humor och skulle folk höra vad vi två pratade om så skulle vi nog inte ha några kompisar. Faktum är att vi nog skulle få flytta utomlands eller nått. I vilket fall som helst så tycker jag att hon är fantastisk och hon har hjälpt mig mycket när jag mått dåligt. Vilket jävla långt luddigt inlägg det här blev, men min och Beas historia är ganska lång och luddig, Beas hjärna är iaf grå och luddig, det sa hon till mig för nån månad sen.
